År 2010 ska målet att skapa en fullt utvecklad inre marknad, inom EU, för tjänster ha uppfyllts. Därför har tjänstedirektivet antagits för att förenkla för tjänsteleverantörer att etablera sig i andra medlemsstater och underlätta tillhandahållandet av tjänster mellan medlemsstater. Direktivet har också till syfte att ge konsumenter och företag som utnyttjar tjänster större valfrihet och bättre kvalitet.

EU lagstiftning

EU-direktivet 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden ingår i "Lissabonstrategin" och innehåller fyra huvudmål i strävan efter att skapa en inre marknad för tjänster:

• Att främja etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom EU.
• Att stärka konsumenternas rättigheter när de utnyttjar tjänster.
• Att främja kvaliteten på tjänster.
• Att upprätta ett effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstater.

Tillämpningsområde

Detta gäller tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer som är etablerade i en medlemsstat. Exempel på tjänsteområden som omfattas av direktivet är:

• Företagsrelaterade tjänster
• Underhåll, skötsel och säkerhet
• Byggsektorn och arkitektverksamhet
• Fastighetstjänster
• Turism
• Fritidsanläggningar, sportanläggningar och nöjesparker
• Hotell, restaurang och catering
• Informationstjänster
• Utbildnings- och fortbildningstjänster
• Uthyrnings- och leasingtjänster
• Hushållstjänster

Följande tjänster omfattas inte:

• Ekonomiska tjänster av allmänintresse
• Finansiella tjänster
• Elektroniska kommunikationstjänster
• Transporttjänster (även hamntjänster)
• Tjänster som tillhandahålls av bemanningsföretag
• Hälso- och sjukvårdstjänster
• Audiovisuella tjänster
• Spelverksamhet
• Verksamheter som har samband med myndighetsutövande
• Vissa sociala tjänster
• Privata säkerhetstjänster
• Tjänster av notarier och utmätningsmän.

Underlättande och förenkling

Enligt direktivet ska det ske administrativ förenkling genom att medlemsstaterna ska granska och förenkla de förfaranden och formaliteter som krävs för att få börja leverera tjänster och fortsätta med denna verksamhet.

Vidare ska de juridiska och administrativa hindren undanröjas för utvecklingen av tjänsteverksamheterna. Tillfällig tillhandahållande av tjänster över gränserna ska också underlättas.

Konsumenternas rättigheter

Konsumenterna ska ha rätt att:

• Utnyttja tjänster från andra medlemsstater.
• Få information om de regler som gäller för tjänsteleverantörerna, oavsett var dessa är etablerade, samt om de tjänster som en tjänsteleverantör erbjuder.

Kvaliteten på tjänster

Kvaliteten på tjänster ska höjas till exempel genom införandet av frivillig certifiering, egna kvalitetskriterier, och uppförandekoder.

Effektivt administrativt samarbete

För att upprätta ett effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstater

• Ska medlemsstaternas myndigheter samarbeta, så att det blir möjligt att effektivt kontrollera tjänsteverksamheterna utan att detta leder till en mängd överlappande kontroller.
• Ska ett elektroniskt system för utbyte av information mellan medlemsstaterna utvecklas.

Svensk lagstiftning

Behörig myndighet ska sända ett mottagningsbevis till sökanden när en fullständig ansökan har kommit in, enligt 8 § lag (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden. Mottagningsbeviset ska innehålla information om:

• tidsfrist
• möjligheterna till rättslig prövning av beslut

En myndighet i Sverige ska på begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES lämna behövligt bistånd åt den utländska myndigheten, enligt 12 § lagen om tjänster.

En myndighet i Sverige ska underrätta behöriga myndigheter i andra länder inom EES och Europeiska kommissionen om tjänsteverksamhet som kan medföra allvarlig skada på människors hälsa eller säkerhet eller på miljön, enligt 14 § lagen om tjänster.

Se även förordning (2009:1078) om tjänster på den inre marknaden.

Skyldigheter och konsekvenser för myndigheterna

Genomförandet av tjänstedirektivet innebär att alla länder i EU till den 28 december 2009 ska:

• ha inventerat sina lagar för att se vilka som berörs av tjänstedirektivet och ändrat de regler som inte är förenliga med direktivet
• ha upprättat en kontaktpunkt – en webbfunktion – som ska fungera som en mellanhand mellan företagare och myndigheter
• ha skapat förutsättningar för förbättrat myndighetssamarbete inom EU, bland annat genom det internetbaserade informationssystemet Internal Market Information System, IMI, och ha utsett en samordnande myndighet
• ha upprättat en webbplats för konsumenter som informerar om deras rätt till information om tjänster och vad man ska göra om man inte är nöjd

För myndigheter kan direktivet få följande konsekvenser:

• Myndigheterna måste vara uppmärksamma på skyldigheten att ändra och förenkla sina handläggningsrutiner och att deras krav på tjänsteverksamhet klarar ett så kallat inremarknadstest, det vill säga är icke-diskriminerande, nödvändiga och proportionella.
• Tillsynsmyndigheter måste samarbeta med tillsynsmyndigheter i andra EU-länder i IMI.
• Myndigheter som beviljar tillstånd eller registrerar anmälningar måste ansluta sig till den gemensamma kontaktpunkten så att ansökningar och anmälningar kan göras elektroniskt.

Läs mer på EUR LEX ”Tjänstedirektivet” och regeringens hemsida Nya regler för tjänstesektorn - så påverkas myndigheterna av tjänstedirektivet.

Se även regeringens proposition 2008/09:187, Genomförande av tjänstedirektivet.

Mer information:

Genomförandet av tjänstedirektivet (pdf), Cirkulär 09:46, Sveriges kommuner och landsting, 2009-09-09.